Det är lite svårt att samla tankarna efter en sån här holmgång men jag ska göra ett försök. Kil vinner alltså, äntligen, och plockar hem alla tre poängen efter att ha hamnat i underläge med 2-5 med lite drygt halva matchen kvar att spela.

Vi kommer ut starkt och visar mycket energi och bra förstapass utan krångel. Det gör att vi också skapar ett visst tryck mot Arbogakassen. Efter dryga tre minuter sliter vi oss loss och kommer fri med målvakten men blir neddragen och domaren har inget annat att göra än att göra korstecknet med armarna ovanför huvud och straffslag väntade. Där visade William ingen pardon utan gled mer eller mindre fram och tryckte in pucken i den där perfekta höjden på stöthandsidan som målvakterna har svårt för. Efter målet fortsätter vi med bra energi men några mindre bra beslut senare resulterar i både 1-1, 1-2 och 1-3. Vi kommer dock ganska snabbt upp igen och skapar tryck mot slutet vilket resulterar i ett koppel med utvisningar för Arboga. Spel fem mot tre väntade men det resulterade dock inte i första perioden.

Andra perioden startar med fortsatt fem-mot-tre-övertag för Kil. Spelet i just fem mot tre går inte till historien som det mest välspelade men vi lyckas ändå precis i samma ögonblick som Arboga blir fyra man på banan sätta dit 2-3 genom Rockmyr som drog på ett fint och välplacerat skott strax innanför blå. Nu kändes vi återigen på men återigen trillar det in puckar på oss och vi hamnar i rejäl brygga 8:35 in i perioden när 2-5-pucken hämtas i Kilsburen av den randige. Vid målet skiftas burväktare och in kommer en 15åring debutant….och vilken debut det blev sen.

- Jag fick ta några djupa andetag när jag kom till målet för på vägen dit var det skakigt, säger han med ett leende från öra till öra efter matchen.

Inte långt efter att han fått ställa sig i kassen skulle han få bli varm när en Arbogaspelare kommer fri men Noel städar undan med en fin parad och sidledsförflyttning. Någonstans där känner jag så här i efterhand att det vände. För bara minuten senare skickar Roos in reduceringen till 3-5 och efter det tar Arboga timeout när vi trycker på. Det skulle dock inte hjälpa. Två minuter senare skickar Rasmus in 4-5 halvt knästående och bara minuten senare är det Carl, snyggt framspelad av Andreas, som skickar in kvitteringen, ribba in.

I pausvilan pratas det om att fortsätta spela det raka spelet, bära pucken framåt och fortsätta peppa och använda den energipåfyllning som andra perioden erbjöd oss. Tredje perioden går väl att bekrivas med ett ord egentligen; Kamp! Det är inget skönspel, inget finlir, utan vi gör det man ska göra när självförtroendet varit i botten och det mentala spelet spelat oss ett spratt. Vi gav allt och vi gjorde det tillsammans. Rocky var tillbaka på planen. Sedvanligt så täckte denne gigant säkert upp emot 10 skott på egen hand. Flertalet i sista perioden. Detta vill jag tro ingjuter mod i killarna och efter lite drygt halva perioden hittar William målet igen på en styrning på skott från Rasmus. Med offervilja, kamp och ett jäkla slit så lyckas vi rida ut stormen denna afton och ta tre HELT fantastiskt sköna poäng.

Att kastas in i sin a-lagsdebut mitt i brinnande match, med 2-5 på tavlan, ca tre sekunders förberedelse  och som femtonåring då spika igen och hålla nollan, då finns det inget annat man kan vänta sig än att Matchens Mr King denna afton går till ingen mindre än Noel Ankerfeldt.

Huvudpersonen själv var fåordig(förståeligt) i sitt tal till laget när Rasmus levererade mössan till honom:

- Bra andra halva av matchen. Vi boxar ut dom bra. Gött, säger en väldigt nöjd 15-åring.

Så, tre riktigt välförtjänta och goa poäng in på kontot och framförallt en moralhöjare av rang.

Tack alla ni som kom och stötta.

På söndag bär det av på långresa igen då Hallsberg står som värdar.